Take it or leave it!
Jag är den jag är! Och det tänker jag förbli. Ni som inte gillar den jag är, Fine de tar jag. Alla kan inte gilla alla!
Är du inte nöjd med den jag är så passar du endå inte in i mitt liv. Jag tänker inte ha en massa olika personligheter och vara på flera olika sätt för att någon annan vill att jag ska vara på ett visst sätt. Förändrar du mej så är det ju inte JAG! Då kan du lika gärna leta vidare efter någon annan. Då är det inte mej du vill vara med.
Jag har ganska svårt att hejda mina känslor vissa gånger. Mitt liv är en enda stor känslo storm. Ofta bjuder jag lite för mycket på mej själv. Delar ut hela mitt liv i ett nafs, blottar mitt liv och mina känslor totalt. Berättar mina djupa hemligheter..
För att senare efter bara några veckor inse.. att shit.. varför var jag så jävla naiv. En del människor vill bara in i mitt liv en stund för att snoka runt lite och utnyttjar min lojalitet.
Dumt av mig att vara så jävla naiv ibland. Men tror endå att alla människor som man möter i livet fyller vissa behov av ens liv. Alla lämnar ett spår i mitt hjärta. en del lämnar stora ärr.. en del gör små rispor.. Andra verkligen sliter ut hjärtat och dissekerar det helt.
Men man lär sig något av alla nya människor man möter både på gott och ont.
En nära vän till mig gav mej ett underbart brev en gång som hon skrev till mej efter att jag och hon tappat kontakten efter att ha varit nära vänner väldigt nära vänner hela vårat liv.
Hon började brevet med ..
"Livet är som en stig, på den stigen möter man många olika människor, en del stannar bara en kort tid i ens liv, medans endel förblir där för alltid. Kommer jag någon gång berätta för någon om mitt liv kommer jag att berätta om dej sanna, du som alltid funnits för mig som en syster".. osv
Vackra ord som verkligen berörde och berör än idag.
De där med livet och stigen stämmer så fruktansvärt bra.. Det är så rätt.. Brevet var mycket längre och säkert flera ord jag glömt i det. Men just dom orden som satte sig tydligast i mitt hjärta och mitt minne.. Det är över 11 år sen hon skrev det. Har kvar brevet, och kommer alltid ha de. jag är som sagt en riktig känslo storm och älskar att ha kvar minnen. minnen som betyder något för mej.
Känner att jag någonstans vid såhär vuxen ålder borde lärt mig lite om livet. och tycker att jag borde ha stött på så många olika underbara, mindre underbara och endel falska människor för att kunna nosa sig till folk som bara vill gotta sig i mitt liv en stund och sen hugga mig i ryggen?!
Jag är så glad över att jag har mina fina handplockade vänner. som jag vet finns vid min sida,
(FÖRLÅT FÖR ATT JAG ÄR SÅ JÄVLA KASS PÅ ATT HÖRA AV MIG IBLAND! NI SKA VETA ATT NI FINNS MIG VARMT OM HJÄRTAT ENDÅ!)
..mina vänner Som älskar mej för den jag är. Som gillar att jag skrattar åt mina egna skämt, gillar att jag berättar poängen i roliga historierna först sen glömmer resten. Att jag är virrig, glömsk.. Lat.. mitt dåliga morgonhumör.. Mina brister, mina laster.. ja ALLT!
Ta mej.. men ta mej som jag är.. Du får lixom allt på köpet, jag tänker inte förfina något för nån annans skull..
Ta mej, lr lämna mej!
Jag tänker inte bli en misstänksam surtant bara för att handbromsen åkt i utan förvarning nån gång. Jag älskar människor och älskar gemenskap. och det tänker jag fortsätta med. Och tyvärr kommer jag väl säkert fortsätta var den som öppnar hela min famn innan vi presenterat våra efternamn åxå, Bära eller brista! Sån e jag!
Puss ALLA fina <3
Kommentarer